Styrelsen
Pia-Lena Andersson, ordförande
pia-lena.andersson@folketshusborlange.se
070-630 33 00
Sebastian Karlberg, vice ordförande
Cilla Rohdin, kassör
Efva Hult, ledamot
Henrik Stenberg, ledamot
Marit Hultqvist, suppleant
Mikael Hartmeier, suppleant
Fredrik Fenrgren Zakariasson, verksamhetsutvecklare
fredrik.fz@folketshusborlange.se
070-440 22 64
Om oss
Källa: https://www.folketshusochparker.se/om-oss/folketshus-och-parkrorelses-historia/
Folketshus- och parkrörelsens historia
Tillsammans för en idé
Den 1 april 1893 invigdes i Malmö landets första egenbyggda arbetarrörelselokal med namnet Folkets Hus. Tre år tidigare hade fackföreningsrörelsen i Kristianstad köpt en fastighet som man döpte till Föreningarnas hus.
Första gången begreppet Folkets Hus dyker upp är när tidningen Arbetets chefredaktör Axel Danielsson i november 1891 skriver en artikel att en arbetarnas byggnadsförening bildats i Malmö med syfte att bygga ett Folkets Hus som är en direkt översättning av franskans Maison du Peuple. Folketshusrörelsen kom som så mycket annat vid den här tiden från Centraleuropa och vandrade via Tyskland och Danmark till Malmö och Sverige. Socialismen är ett exempel, Koloniträdgårdsrörelsen ett annan.
Den 30 april 1893 invigdes landets första Folkets Park i Malmö. Det hade föregåtts av att arbetarrörelsen under två somrar hyrt ett parkområde som hette Möllevångsparken där man framgångsrikt bedrev nöjesverksamhet. Under hösten 1882 fick man erbjudande om att köpa parken och det gjorde man. Under vintern diskuterades namnfrågan och enligt protokoll så var det redaktör Axel Danielsson som på ett möte föreslog Folkets Park. Namnet ska inte förväxlas med de tyska Volkspark som visserligen var öppna för alla men där fick politik absolut inte förekomma. Arbetarrörelsens Folkets Park är en helt och hållet svensk företeelse.
Axel Danielsson var alltså den som knäckte namnfrågan för folketshus- och parkrörelsen. Han föddes 1863 i Stavnäs socken i Värmland, hamnade så småningom i Malmö där han 24 år gammal startade tidningen Arbetet 1887. Som chefredaktör åkte han ut och in i olika fängelser beroende på vad han skrivit på tidningens ledarsida. Eftersom förhållandena i dåtidens fängelser på alla sätt var vidriga drog han på sig en lungsjukdom och avled dagen före det förra sekelskiftet endast 36 år gammal.